Att känna sig hemma…
Idag tar jag en paus från att skriva om droger, det finns någonting annat jag vill dela med er. En liten bit av mitt liv. Ända sen jag var en liten pojke kommer jag ihåg att jag aldrig kände mig hemma någonstans. Oavsett vart jag befann mig, i skolan, i hemmet, bland vänner eller inom idrotten. Aldrig är nog inte rätt ord i och för sig, jag kände mig alltid hemma i den skog som fanns runtom där min farmor & farfar bodde. Där spenderade jag mycket tid som barn. I stort sätt varje 1 veckas lov vi hade i skolan tillbringades hos dem. Jag älskade så mycket att vara där, i skogen med sällskap av min farfar. Tragiskt nog lever han inte mer och jag känner en sorg i mitt hjärta när jag skriver detta, en saknad, en liten ånger att jag inte spenderade mer tid med honom som vuxen. Men förutom när jag var där i skogen, kände jag mig som att jag inte hade någon plats i världen.
Detta tror jag, jag har såklart ingen aning egentligen, att många av oss människor känner. Medvetet eller omedvetet. Och jag tror att väldigt många har även känt sig ensamma i vår värld, trots att hela rummet kan vara fylld av alla de som är en närmast inpå livet. Även om det är skolkamrater, kollegor, släkt, familj eller vänner. Det är en horribel känsla och jag minns det väl, både att inte känna någon tillhörighet och att känna sig ensam. Än idag känner jag mig ofta ensam, på ett sätt tror jag att det är livet jag valt, jag har inte så många vänner runt om mig, i närheten. Missförstå mig rätt (vilket fantastiskt svenskt uttryck det är ändå “missförstå mig rätt”), jag har massvis med vänner, främst inom The Modern Mystery School, men även från andra delar av mitt liv.
Det jag kan sakna är dock någon att prata med, “Efter någon människa att få tala med, som ringer ibland och frågar hur hon har det”, för att citera min stora idol Ulf Dageby (må du vila i frid du store poet). Någon som finns i närheten att umgås med, prata med och hitta på saker med. Samtidigt som jag kan sakna detta och tycka synd om mig själv på grund av avsaknaden. Har jag valt ett liv just nu där jag ändå inte har tid med det. Jag jobbar heltid inom vården, jag driver en enskild firma och jag har en dotter 50%. Blanda det med 2,5h av ritualer varje dag, 3 timmar meditation (3h är ett mål jag jobbar mot dagligen). Då finns det inte så mycket tid kvar att umgås. Men mitt mål är att sluta jobba kommunalt och jobba endast med mitt företag!
Men tillbaka till varför jag ville skriva om tillhörighet. Jag kommer ihåg dagen som att det vore idag, som om det just precis har hänt. Känslan av att vara fylld, höra till och fullständig gemenskap sitter kvar än idag. Det var den 23e mars 2019, klockan var någon gång mellan 10-12 på förmiddagen och jag deltog i kursen Empower Thyself. Det var när jag bodde i Barcelona och jag kommer ihåg det så exakt för att det var den dagen, inom de 2 första timmarna av kursen som jag kände det inom mig. Djupt nere i mitt hjärta en röst som jag kände igen som jag bara hade hört ett fåtal gånger men visste direkt vem det var. Det var mitt högre jag, den del av mig som jag strävar efter att bli, mer och mer varje dag. Han sa till mig, “NU ÄR JAG HEMMA”, det som följde var någonting som inte går att beskriva på något annat sätt än: som att en sten släppte från mig. Men sten gör det inte rättvisa, inget i det uttrycket gör det alls någon rättvisa. Jag önskar att jag kunde på något sätt visa, berätta, uttrycka eller hjälpa dig att förstå vad som förändrades där och då. Allt jag kan säga är, delta i kursen!
Dock lite missvisande att säga så, delta och förstå. För det är inte som att det är exakt det som händer för alla som deltar. Detta hände för mig, och det är bara 1 av tusentals saker som hänt sedan jag deltog i den kursen. Observera med, att denna fantastiska kurs varar i 16h delat på 2h och något så nyskapande förändrade mig bara ca 2h in. Avslutningen sen, att bli initierad in i en härstamning, eller lineage som det heter på engelska. Det är en annan grej som inte går att beskriva med ord. Men jag tänkte försöka, dock inte idag. På återseende mina vänner.
Tack för att ni delar, gillar, kommenterar och läser / tittar på vad jag delar. Jag är för evigt tacksam för er!
Dessutom!!!! Nu är det bokat och bestämt datum för nästa Empower Thyself i Sverige!!! 6-7 Juni 2025, i Kalmar.
