Droger, del 1
För många år sedan bodde jag i Thailand, mellan september 2012 och oktober 2013. Det var i denna period som jag skaffade mig ett ganska svårt beroende av olika substanser för att dölja hur jag egentligen mådde. På något sätt har jag alltid känt mig ensam, mörk och nere. Jag uttalade ofta att jag var trött, jag ville aldrig dela mer ord än det som var absolut nödvändigt när min mamma frågade hur skolan varit. Typiskt pojke kanske, fåordig, “en får ju dra ur dig orden” sa hon ofta till mig. Men på den tiden hade jag inte direkt något ordförråd för att uttala hur jag egentligen kände mig. Och efter vad jag upplevt under tidigare delar av mitt liv, hjälpte det ingenting att säga något ändå. Ingenting förändrades, ingen gjorde annorlunda, så det var enklare att bara vara tyst.
Självklart hade jag innan 2012-2013 använt andra “verktyg” för att hantera hur jag omedvetet mådde. TV-spel, dator, TV, tjejer, mat och vid ett tillfälle skar jag mig faktiskt i min arm. Det var på ovansidan, och jag hade kunnat skada mig mer genom att gå förbi en rosbuske snabbt. Men jag gjorde det ändå, jag satte kniv och rakblad mot min arm och, så långt jag vågade, tryckte jag till och drog. Det gjorde ont, jag blev ordentligt rädd och jag bestämde mig väldigt fort, för att det där, det var ingenting för mig. Dock kommer jag ihåg att jag bar ett bandage över mina små rivsår och visade upp dem för de lärare jag kände tillit till, men ingenting hände. Bara en fråga: "Varför gör du så?”. Jag ville att någon skulle bry sig, någon som inte var tvungen att bry sig. Självklart oroade sig mina föräldrar, men måste de inte bry sig? När jag inte fick den respons jag ville ha från mina lärare, kände jag mig löjlig och onödig.
Incidenten med kniven kan nog ha varit 2004 ungefär, 15 år. Mellan 2004 och 2012-2013 hände en himla massa i mitt liv. Jag flydde och var bra på det. Under åren har jag bott i Norge, Thailand, Göteborg, Sydafrika, Barcelona och Kina. Och mellan varje flykt och till nästa, landade jag hemma i mitt pojkrum i Karlskrona. Jag har tyckt mycket synd om mig själv, det har alltid varit andra som gjort fel och som behandlat mig illa. Och det återkommande är att jag mår dåligt DÄR jag bor. 2012 åkte jag alltså till Thailand, för 3 månader semester. Med pengar jag inte hade och efter ca 3 veckor. Hade jag gjort av med det jag faktiskt hade. Jag började jobba och dricka allt mer alkohol. Varje dag, oftast för att ens kunna somna på natten. Dagen efter, började inte förrän nästa kväll, med mer alkohol.
Sen, en kväll på en strandpub. Några dagar efter jag fått veta att min farmor hade cancer och jag nu firade att hon överlevt och fick komma hem ett tag till. Satt jag på en barstol och hade druckit 13 drinkar med gin och sprite. Under mitt nedåtböjda ansikte kom en cigg. Jag tog några väldigt djupa bloss. Detta är i alla fall den historia som jag berättat för alla om vad som egentligen hände den där kvällen. Men just nu slår det mig, att det är en illusion och nu ska ni få följa med in i verkligheten. Jag visste då att det inte var en cigg, det var en joint. Jag var 23 år och hade aldrig testat någon drog. Alkoholen gav mig längre ingenting och eftersom jag inte visste vad som skulle hända om jag rökte, så kändes det bättre att inte veta det. I jämförelse hur jag mådde där och då.
Det gick sådär, och jag bestämde mig för att aldrig göra det igen. Men ja, det gick som det gick. När jag satte mig för att skriva detta inlägg, så var det drogerna jag tänkte skriva mer om. Det gick också sådär, men jag antar jag var redo att släppa på detta och dela det mer er. Drogerna får helt enkelt vänta med sitt inlägg. Istället avslutar jag med det här. I december är det två år sen jag rörde någon drog och mars -24 var det sex år sen slutade dricka. Mer en annan gång.
(Detta inlägg dedikerar jag till min goda vän och rumskamrat, Jonathan Craig Hatton, må du vila i fred. (Mannen i hatten).
