Hemma vid halmen

För några timmar sen anlände jag hemma hos mina föräldrar och när jag körde igenom vår upplysta lilla stad så kom jag och tänka på någonting som min far alltid sa när vi kom hem igen. “Nu är vi hemma vid halmen igen” och när jag tänkte det för mig själv när min dotter sov i baksätet kände jag mig otroligt lycklig. Lycklig för den familj jag har i mitt liv, lycklig för den trygghet jag känt genom mitt liv i min familj. Det som känns extra skönt är att jag kommit till denna punkten att känna så, när jag under så lång tid levde i någon illusion att så icke var fallet. 

Precis som min dotter sov när jag körde hem idag så sov jag nästan varje gång vi åkte längre med bil som barn. På den tiden skulle jag säga, utifrån mitt minne, att min far körde 95% av tiden. Detta faktum fick mig att fundera över den trygghet jag uppenbarligen kände runt min far. Något som jag under så lång tid intalat mig själv inte var fallet. 

När jag sen kom fram hem så möts jag av informationen av att jag och min dotter blir ensamma här hemma med mina föräldrar tills imorgon när resten av familjen kommer hem. Det känns fint att få egentid för Ayla med sin farmor och farfar. Och jag fick äta min pappas goda mat igen. 

Vad rolig den här bloggen är, jag hade faktiskt tänkt att skriva om självmord och hur jag levt med dessa tankar under många många år. Men så blev det inte. Det blev en liten historia om trygghet istället. Men jag vill i alla fall säga det att om du har det tufft i dessa tider, sliter med viljan att leva, känner dig ensam och kanske onödig. Då finns jag här för dig! Det finns massvis med stödlinjer att ringa till också, dessa har jag testat och det är fint att ha någon att prata med när det känns tufft! Du är inte ensam, vi sitter alla i samma båt, det är alla oss eller ingen alls. Kom ihåg det!