Arg och ovärdig
Igår körde jag iväg det andra lasset till stadsmissionen med saker, kläder, möbler och skor som jag inte längre vill ha. Saker som bara ligger och tar plats, som inte används, som jag har samlat på mig och sparat på med idén om att det kan bli bra en dag. Men jag är trött på att vänta på den där dagen som aldrig kommer. Det kändes väldigt befriande när jag kom hem till lägenheten igen när det var så mycket grejer som inte var där längre. Det är kul ändå att se att det händer så mycket i min omgivning med min klädstil, frisyr och att jag har beställt nya glasögon. Jag rör på mig mer, jag stretchar, jag förbättrar allting som har med min omgivning och min kropp att göra. Och förändringen fortsätter att ske även på min insida. Anledningen till varför förändringarna sker tänkte jag att jag skulle skriva lite om idag.
När jag gör förändringar är det för att jag hittar saker i mitt liv som jag inte tycker om med mig själv eller hur livet ser ut i allmänhet. Just nu är jag extremt trött på att jobba i den “oheliga treenigheten” som jag kallar den, jag jobbar inom vården för kommunen och vaken natt. Det har fyllt sitt syfte de senaste 18 månaderna, men jag har blivit medveten om att jag jobbar där jag jobbar och jag bor där jag bor på grund av en annan person, inte på grund av mig. Den personen är min dotter, så det är absolut värt det. Det är inte det jag säger, men jag är inte här för att leva hennes liv eller för henne, även att det kanske låter konstigt att läsa det, att en pappa säger att han inte är där för sin dotters skull, men det är inte det jag menar.
Jag menar bara att om jag inte lever mitt liv för mig och gör saker för mig... och bosätter mig där jag vill bo, eller arbetar med det jag vill arbeta med. Kommer jag då att vara en bra pappa till min dotter? Eller kommer jag bara vara en bitter person som sitter fast i att vara förälder? Sen är det klart att jag vill och känner att jag måste och kommer fortsätta bo där jag bor; i närheten av min dotter. Men i den närheten så väljer jag vart jag bor. Jag har precis flyttat, vilket känns väldigt skönt. Det som finns kvar just nu är ju det faktum att jag jobbar vaken natt.
Vad är det jag vill förändra just nu? Jag har blivit medveten om att det finns en hel del saker inom mig som stoppar mig från att jobba med det jag vill jobba med. Och det är ju mitt eget företag med healing, föreläsningar, hålla i kurser, massera och finnas där för andra människor. Vad är det då som jag har hittat inom mig som jag nu vill förändra? Dels är det väldigt mycket ilska. Jag vill inte vara en arg person. Det är otroligt inte positivt att förlora kontrollen till ilska, att säga saker utifrån ilska, att göra saker eller bete sig utifrån ilska och det är extremt energikrävande.
Energin runt omkring mig, även om det är ett objekt jag blir arg på, är kvar i rummet och den energin, vill jag inte vara i, speciellt när det är jag som har orsakat det. Om det är någon annan person som blir arg så kan jag ju bara gå därifrån. Men om jag går när jag har varit arg så följer ju energin med. Och sen så är det så att jag känner mig inte värdig att leva det livet jag vill leva. Och det är ett stort problem. Samtidigt som att det inte känns bra att sitta här och kalla det för ett problem, det känns som att det bara gör det till mer av vad det är.
Samtidigt som jag skriver detta så känns det som att den här ilskan och känslan av att inte vara värdig hör ihop, att den ena utplånar den andra. Hur eller hur så är det någonting som jag jobbar på. Jag mediterar, jag gör healing på mig själv, jag använder alla ritualer från The Modern Mystery School. Jag är social med vänner, jag rör på mig, jag tränar och stretchar min kropp för att må bättre, jag äter bättre, jag dricker mer vatten. Ändå känns det som att jag inte gör tillräckligt, att jag måste göra mer. Men mer om det en annan gång. Jag har skjutit på min meditation i över tre timmar just nu, och jag tror att det är för att det är någonting stort på gång.
Tack för att ni läser. Mer nästa vecka.
