Rädd
Idag för 5 år sen skrev jag på facebook “i rädslan för dig själv kommer du att finna den styrka du behöver för att vara du”. Och jag undrar hur jag tänkte då om detta. Uppenbarligen hade jag kommit på någonting extremt viktigt för mig, som jag ville dela med andra. Idag när jag läste det igen kommer jag inte ihåg vad det skulle vara. Vilket är lite moloket eftersom jag ännu en gång känner att rädslan för mig själv stoppar mig i min utveckling. Det låter lite konstigt att vara rädd för sig själv egentligen och det får mig att känna “vad är det jag tror jag ska göra”. Skulle jag skada en annan person? Som vanligt när det är jag, är det lite djupare än så.
Under större delen av mitt liv har jag inte trott på mig själv eller min förmåga. väldigt lågt självförtroende när det kommer till att uträtta saker. Men även ganska låg självkänsla också, trots att det kanske aldrig har märkts utåt, inom mig har det ständigt varit mörkt. Fram till kanske 10 år sen då jag började leta efter en väg ut ur mörkret. Men, vad är det jag är rätt om, ifall det inte är att skada någon annan? Min kraft, min potential, den höjd min personliga framgång kommer att uppnå. Jag är övertygad om att jag kommer att uträtta stora ting i mitt liv.
Kanske låter som hybris eller att jag inte är ödmjuk. Jag talar om stora ting för mig, personliga vinster, ekonomisk frihet, att läka mina sår / trauman. Det som känns allra konstigast inom denna rädslan är nog “är detta verkligen någonting att vara rädd för?”. Det är någonting helt ovisst och nytt för mig. Jag är ännu inte van vid framgång på ett sådant sätt att det är givet för mig. Trots allt jag lyckats med de senaste 10 åren, allt jag redan läkt, den frihet jag redan uppnått inom pengar, lugn och ro, mitt mående och acceptansen för den jag är.
Här befinner jag mig just nu vid ett vägskäl. Den vanliga vägen jag brukar gå säger fortsätt likadant, med glaset som halvtomt och en negativ syn på mig själv och min förmåga. Den andra vägen är ny och nästan helt oprövad. Det är den nya vägen jag vet att jag måste vandra och släppa taget om alla illusioner om vem jag är. Det är det jag är rädd för. “Tänk om jag misslyckas”.... Återigen halvtomt. “TÄNK OM JAG LYCKAS!!!!”. Tro på dig själv, kära vän!
